Den där Elin

Idag kom en själ fram på jobbet och frågade hur det går med allt. Jag sa bra, det går bra. Att jag är stressad men det går bra. Hon frågade mig sedan hur det känns på jobbet och jag svarade, bra. Klart det är stressigt men bra. Hon frågade sedan hur det går med kärleken och jag sa att det går väl noll, för jag hinner inte så mycket. Efter 5 liknande frågor säger den här själen att: Elin, du måste ta hand om dig. Jag vet säger jag. Sedan säger den här själen att: Elin, ingen kommer att tacka dig sen. Kaboom. Det slutade med att själen och jag kommer fram till att vi vet så himla bra hur vi vill att vi ska bete oss för att må bra men har inge aning om hur.

Spiket på huvudet på det när jag under bussresan hem får ett av mina coachsamtal från min älskade mamma. Hon är bäst, till och med bättre är Oskar. Hon belv sne och jag ska säga detta att min mamma blir inte sne. Men hon blev sne för att jag inte ätit, för att jag ett; hade magkatarr och ont i magen och 2; inte kände att jag hann äta. men du måste äta elin. Jag vet säger jag. Du måste försöka varva ner så du kan sova. Jag vet säger jag. Du måste sluta göra saker för andras skulle. Jag vet säger jag.

Dagens konstaterande:
Jag måse faktiskt börja inse att jag mår dåligt för att göra det bättre istället för att övertala mig själv att det inte är så illa. Och att jag vet mycket men egentligen alldeles för lite.

Min mamma kommer alltid vara min bästa vän.

Jag gillar själar som ser saker jag själv inte ser. Jag gillar själar som kan säga saker utan att tro saker och förvänta sig något. Tack du.